gumpys foto & liv

Ni kanske har läst "del 1" på "läs och fatta".
Här kommer fortsättningen.

Som sakt mamma kom och hämtade mig på skolan,
så åkte vi hem och försökte komma på vad det va för dag det hände.
Sen ringde vi till polisen och åkte till polishuset i bjuv.
Jag fick gå in i ett kontor liknade rum.
Jag fick svara på massa konstiga frågor och sånt,sen fick dom mitt mobil nummer så dom kunde kontakta mig.
Jag och mamma åkte hem igen och satt där och pratade lite och sånt...
Jag minns att väntan på svar från polisen va frukansvärd !
Jag minns inte riktigt hur det gick till men jag fick en advokat och skulle på ett förhör till fast i helsingborg.
Jag och mamma åkte in där och jag mådde jätte dåligt.
Jag vet inte vad jag mådde dåligast för.
För att jag skulle på föhör,för att jag tyckte att jag hade svekit min mamma eller för de som hade hänt.
Jaja.
Jag och mamma gick in där och satt och väntade på att få gå in.
Advokaten kom och en polis och började prata med oss lite.
Mamma fick sitta där och vänta och det kändes förjävligt att lämna mamma där efter allt som hade hänt.
Jag och advokaten gick in i ett litet rum med 2 stolar,en matta,en mikrofon och massa kameror.
Det va ganska mörkt där inne.
Vi satte oss ner och hon berättade att dom skulle spela in allting och så.
Jag fick berätta allt IGEN,hon skrev ner massa.
Och sen fick jag frågorna som "vad hade du på dig" "vad va klockan" "vad sa dom"
Typ sånt hela tiden.
Efter ett tag när jag har berättat drygt 3 ggr om vad som hade hänt, hon berättade vad hon hade skrevit och jag hade svarat på alla frågorna.
Började vi prata om hur jag mådde över det som hade hänt och sånt.
Jag kände klumpen bli ännu större i magen och tårarna brännde värre än innan.
Efter en lång stund fick jag gå ut igen och jag gick till mamma.
Advokaten satt och pratade med oss och massa sånt.
Sen i bilen kom tårarna.
Dom rann som en flod ner för mina kinder.
Jag minns verkligen inte vad som hände där i mellan, allt jag vet va att jag va jätte rädd och ville bara att allt skulle vara över.
Advokaten ringer mig några dagaar senasre och läser upp vad hon har skrevit.
Sen va det den där jävla väntan igen...
En dag ringer advokaten till mamma, jag sitter och tittar på henne hela tiden.
Och jag ser hur hennes ansikte går från glad till ledsen på några sekunder.
Den där enorma klumpen i magen kommer tbx och jag vill bara veta vad dom säger.
Mamma lägger på och hon bara kollar på mig.
Sen säger hon "Dom la ner det" jag mådde verkligen fruktansvärt igen.
Jag satt i soffan och tårarna kom.
Jag gjorde allt för att hålla dom inne men det gick inte.
Mamma frågade om jag ville ringa E.
Men jag vägrade prata med någon.
Jag ville bara bort.
Jag va livrädd för att han skulle hitta mig...
Jag sa till mamma att jag skulle gå ut.
För att få va ensam,slippa prata med någon.
Jag gick ut och kunde inte fatta att de va sant.
Det va nerlagt och killen gick fri.
Han visste vart jag bodde och han hade kunnat komma tillbaka vilken sekund som helst.
Kan ni förstå känslan av att någon har försökt våldta er och sen går lös.
Kan träffa på personen precis vart som helst när som helst.
Fyfan säger jag bara.
Detta är en utav dom få gångerna jag bara ville bort.
Där har ni fått hela historian om ett pytte litet misstag jag gjorde och lät han köra mig hem.
Gör er själv en tjänst och tänk innan ni gör något så dumt !